vi kanske ses det finns en chans

Ligger i min säng och slökollar på bonde söker fru. Hittade en app som gör att min surfplatta tror att den är i Sverige, vilket alltså betyder att jag nu kan se ALLA program på play kanalerna. (Yaaay) 

Blev lite uttråkad och läste igenom min gamla blogg, lite kul att gå tillbaka och se vad man gjorde vid samma tid ett par år tillbaka.

För två år sen bodde jag i Göteborg och var inte alls tillfreds med mitt liv. Hatade just då allt som har med en storstad att göra. Jag ville vara omgiven av djur, bo på landet och ha vacker natur runt omkring mig. 

Två år senare har jag allt det där. Fyra hundar som är helt underbara. På fredag ska jag börja träna valpen, något jag verkligen behöver. Att ha ett intresse, något jag göra bara för att det är kul. 

När som helst jag vill kan jag hå igenom trädgården och mysa med hästar. 

Naturen här omkring är otroligt vacker, har alltid älskat skogen här i England. Inte mycket som skiljer sig från Sverige, men det är något speciellt med den.

Jag är bara så otroligt lycklig just nu! 

Det slog mig när jag stod i solen idag och ryktade en av hästarna. När en häst trycker sig stora huvud ganska klumpigt mot en, för att få gosa lite, det är en så härlig känsla. 

På något sätt vill jag tro att allt sker av en anledning. Att om jag inte hade bott två år i Göteborg hade jag aldrig insett att det är livet i en mindre stad och närheten till djur som jag vill ha. Jag hade kanske fortsatt med något annat, aldrig åkt till England och fått chansen att bli del i denna underbara familj. 

Även om barnen ibland får en att vilja gå och dränka sig (händer att hundarna kan få en att känna samma sak) så kommer det ögonblick då det är så värt det! 

När de försiktigt smyger sig i mitt rum, frågar om de får spela på min mobil. Sedan frågar om jag vill leka med dem utomhus och undrar om jag verkligen tycker att det är kul. När jag svarar att jag självklart tycker att det är jättekul tittar J på mig och säger med ett stort leende "du ska stanna här länge, jätte länge, eller hur?" 

Då är alla tidiga morgnar med trötta och kinkiga barn så värt det. Varenda bråk om mat, kläder och att det är nog med tv tittande känns inte längre så farliga. 

Jag börjar redan nu fasa den dag då jag måste lämna dem. 

Just nu känns det som att jag skulle kunna stanna här för alltid. Livet är så enkelt nu, jag får mat och tak över huvudet. När pengarna tar slut vet jag att jag får mer om bara ett par dagar. 

Jag tror inte att jag hade uppskattat detta lika mycket om jag inte hade bott själv ett tag och verkligen fått uppleva vuxenlivets baksida. 

Det kommer komma dagar då det inte känns lika underbart som idag, men då har jag detta inlägget att titta tillbaka till och då kan jag tänka att snart kommer det en sån dag till!